När någon försätts i konkurs

För att försättas i konkurs krävs att företaget eller personen är på obestånd. Det är tingsrätten som bedömer detta. Att vara på obestånd betyder att man inte kan betala sina skulder och det får inte bara vara tillfälligt.

Det innebär att det inte räcker att ett företag eller en person har större skulder än tillgångar. Räknar man med att det ska komma in pengar inom kort så att skulderna kan betalas ska företaget eller personen inte försättas i konkurs.

Borgenären (den som ansöker om annans konkurs) måste även kunna visa att gäldenären har en skuld till denne.

Någon måste ansöka om en konkurs för att tingsrätten ska besluta om det.

Om det är företaget eller personen själv som ansöker, beslutar tingsrätten vanligtvis om konkurs samma dag.

Om en borgenär (den som personen/företaget har en skuld till) ansöker kallar tingsrätten till en förhandling i domstolen inom två veckor. Skulle företaget eller personen medge att försättas i konkurs innan förhandlingen hunnit hållas kan rätten ställa in förhandlingen och ta beslutet direkt.

Däremot är det svårt att veta hur lång hela processen är innan konkursen kan avslutas. Det beror bland annat på om det finns tillgångar i konkursboet.

För den som ansöker om egen konkurs

För den som ansöker om egen konkurs tar domstolen inte ut någon avgift. Om det finns tillgångar i konkursboet ska dessa i första hand ersätta konkursförvaltaren och det som blir över fördelas till borgenärer.

För den som ansöker om annans konkurs

Om en borgenär ansöker om annans konkurs tar domstolen ut en ansökningsavgift på 2 800 kronor.

Finns det inga pengar i konkursboet kan borgenären även tvingas betala en del av konkurskostnaderna. Det kan kosta upp till 10 % av prisbasbeloppet, maximalt 5 880 kronor (2025).

När ett företag med anställda försätts i konkurs kan konkursförvaltaren besluta om statlig lönegaranti.

Den innebär att staten genom Skatteverket betalar ut de anställdas lön som företaget är skyldigt. Är du anställd i ett företag som försätts i konkurs bör du kontakta konkursförvaltaren och berätta hur mycket lön företaget är skyldigt dig.

Dödsbodelägare kan ansöka om konkurs. Om samtliga dödsbodelägare ansöker tillsammans om konkurs av dödsboet räknas det som en egen ansökan.

Om inte alla delägare ansöker kallas samtliga dödsbodelägare till förhandling hos tingsrätten.

Är du dödsbodelägare och ska ansöka om konkurs ska du också bifoga en vidimerad kopia av dödsbouppteckningen vid ansökan. Om bouppteckningen har registrerats ska du lämna uppgift om det. Om det inte har gjorts någon bouppteckning ska du lämna uppgift om varje delägares namn och adress.

Det ingår i konkursförvaltarens uppdrag att sammanställa alla borgenärer och deras fordringar.

Om konkursförvaltaren begär det kan tingsrätten besluta om ett bevakningsförfarande. Ett bevakningsförfarande meddelas i Post- och Inrikes Tidningar.

Anmäla fordran

Vid bevakningsförfarande ska du som borgenär anmäla att du har en fordran och hur stor den är. Det framgår i Post- och Inrikestidningar vart du ska skicka din anmälan.

Om du som borgenär vill anmäla en fordran efter att tiden för bevakningsförfarandet gått ut måste du betala en efterbevakningsavgift på 1 764 kronor (2025). Det är 3 % av prisbasbeloppet.

Så fördelas pengarna

Om det finns pengar i konkursboet delas dessa först ut till prioriterade fordringsägare, till exempel anställdas löner eller banklån med säkerhet. Finns det pengar kvar till övriga fordringsägare fördelas dessa procentuellt mellan alla.

En borgenär kallas även för fordringsägare och är den person eller företag som gäldenären har en skuld till. Den ansöker om att någon annan ska försättas i konkurs kallas för borgenär.

Den person eller företag som gäldenären har en skuld till. Kallas även för borgenär.

En gäldenär är den person eller företag som står i skuld till någon annan. Den som försätts i konkurs kallas för gäldenär.

Ett konkursbo är de tillgångar som konkursförvaltaren tar över när en person eller ett företag försätts i konkurs.

En kungörelse är ett officiellt meddelande som domstolen skriver och låter publicera i Post- och Inrikes Tidningar. Detta kan i vissa fall publiceras även på annat sätt.